Jag är ingen bloggare. Definitivt INTE. Men jag har liksom tröttnat lite på alla modebloggar, alla "vårt-liv-med-lillen/lillan"-bloggar och alla "jag-använder-bloggen-som-en-ursäkt-för-att-vara-elak-och-samtidigt-få-en-egoboost"-bloggar. Så jag tänkte berika (?) vår digitala värld med de tankar och funderingar som rör sig i mitt skalle.
Innan jag fortsätter så vill jag bara påpeka att allt som jag skriver här är MINA åsikter och tankar. Om det skulle vara så att jag någon gång citerar någon annan kommer jag tydligt att påvisa det. I annat fall är det jag och mitt som gäller här.
Jag är en 35-årig tjej som inte bara gillar att gejma utan dessutom är mamma till två underbara söner. Den ena är 6+ och den andra fyller faktiskt 3 år idag. Jag är gift med en lagom mullig man med lagom mycket hår på huvudet och som spelar precis lika mycket spel som jag.
Då spel är något som ganska mycket präglar min mans och min fritid är det ju nästan oundvikligt att den inte skulle komma att prägla även våra barns liv. Något som jag självklart unnar dem, då spel i alla dess former är en trevlig sysselsättning. Dock är det ju ganska kluvet, för som barn vill man ju göra det man tycker är skoj, och inte vill väl föräldrar att ens barn ska sitta framför tv- eller datorspel dagarna i ända?
Balans balans balans. Så eftersträvansvärt men så svårt att uppnå. Denna blogg är lite en ventil och ett verktyg för mig där jag kan uttrycka och utandas den ångest eller glädje min spelinfesterade vardag bereder mig.
Om det sedan kan glädja andra att läsa min svada... Det är ingen garanti. Men, mycket nöje!
Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar